Cap ou pas cap?

Hängt med Petra ikväll och gjort pizza, levt upp de sista mynten i spargrisen och haft en jävligt trevlig kväll helt enkelt. Fick höra att jag är en nej-sägare... Men det tror jag inte. Jag kan bara behärska mig. Eller i alla fall mina impulser.

Vi avslutade kvällen med att se Jeux d'enfants (Love me if you dare). Kanske bästa kärleksfilmen ever. Det är så livet borde vara. Men så kan det ju inte vara. Men jag säger som Sophie, jag vill vara en paj (fast hon säger flan, vilket inte riktigt är samma sak som paj på svenska). Kan inte förklara det. http://www.imdb.com/title/tt0364517/




Petra och jag snackade lite ikväll om vinterns aktiviteter. Vi har nämligen en deal på att vi ska lära oss att raila med snowboard. Ska bli så jävla kul! Jag längtar verkligen efter snön, tjocksockar, doften av julgranen, en kopp varm choklad och en brasa. Men framförallt längtar jag efter att spänna fast min nya bräda på fötterna och njuta av ljuden och känslan av den kalla vinden i ansiktet. (Ja, jag gillar vintern). 



Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite i min groteska bok så att den tar slut någon gång och sen ska jag sova och drömma om snö, Hemavan och Green Day i hörlurarna (för det är det man ska lyssna på när man åker bräda). 

Sov gott!
/Malin

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0